Jämförelse Personas

Max och Greta

Prototyp 1
Max tycker att det är bra att han kan dela plats med sina barn. Dessutom tycker han om att webbsidan slår om när han går in i muséet, och att han virtuellt kan vandra runt i muséet samtidigt som han fysiskt gör det. Gratis wifi är ju alltid bra. Han tyckte om den lilla info-rutan där det står adress, telefonnummer och dagens lunch. Han tycker också att det är väldigt smidigt att kunna läsa om utställningarna i mobilen.

Greta tycker också om info-rutan, eftersom hon gärna vill kunna veta vad dagens lunch är. Eftersom hon är dålig på teknik tyckte hon om den enkla sidan med stora knappar. Hon blev förvirrad när hemsidan ändrades när hon kom til muséet. Hon tyckte inte om att det verkade så komplicerat med QR-kod och virtuell navigation.

Prototyp 2
Precis som i prototyp 1 tycker Max om i princip allt med denna prototyp. Just att den är så tekniskt avancerad men ändå så smidig tycker han är coolt.

Greta tycker att glasögonen är komplicerade och att det förstör den sociala delen av att vara på museum. Samt så tycker hon att det är överväldigande och mycket att hantera på en gång.

Bra saker från tidigare prototyper

Realistiska saker att ha i vår lösning:

webbapp, gör den lättillgänglig

karta till muséet och karta på muséet

avskanning med hjälp av QR-koder, eller dyl

detaljerad info ljud, text och/eller video

justera inställningar, storlek på text: normal mode och easy-read-mode

Viktig information överst

newsfeed: nyheter, händelser, dagens lunch

dela på sociala medier

favoritmarkera sidor

Läseseminarie 2

Kapitel 11 handlar om prototyping. Vi använde papper och penna för att prototypa två prototyper. Detta är en low-fidelity prototype cilket är mest relevant för oss eftersom vi har begränsade resurser. Vi kunde ha använt en Wizard of Oz prototyp vilket är när man gör en software-based prototype. Då kan man använda till exempel Powerpoint för att skapa en interaktiv prototyp. Vi kunde också ha gjort en storyboard, men det kändes som att bara bilder och text över hur vår applikation skulle användas kändes mer relevant för oss själva. En storyboard tar mer tid att göra då det är mer ritande involverat. En annan fördel med low-fidelity prototyping förutom de låga kostnaderna är att man kan testa många olika varianter och det är mycket enkelt att göra ändringar i designen. Det är dock inte en fullständig prototyp och man får därför en avsaknad av respons på själva funktionaliteten.

Kapitel 13 handlar om "the DECIDE framework". Det är en ram som beskriver ett bra tillvägagångssätt när man ska utvärdera en prototyp. Man hittar målen med utvärderingen, frågor man vill ha svar på, bestämma metod, identifierar praktiska problem med utvärderingen, hanterar etiska problem och slutligen analyserar, tolkar och presenterar datan. Dessa steg är då till hjälp för att lyckas med en utvärdering av en prototyp.

Kapitel 14 handlar mer specifikt om hur utvärderingar av prototyper går till. Det går in i detalj hur olika fältstudier och experiment går till såsom hypothesis testing, experimental design och statistics: t-test. Det ges också exempel på hur olika företag går till väga när dom utför sina experiment.

Första steget för en utvärdering av våran prototyp skulle vara att vi kollar på vad vi vill ha ut av utvärderingen och ställer frågor så som ifall prototypen löser de problem en användare stöter på vid muséebesök och hur effektiv layouten är. Sedan skulle vi antagligen göra en fältstudie där vi visar våran prototyp för användare ur vår målgrupp och ser om den uppfyller kraven.

Ett företag skulle kanske ha ett laboratiorium där man kan göra kvantitativa tester med flera hundra användare och få ut stora mängder data över hur effektiv användbarheten är eller vad man nu vill utvärdera i sin prototyp. Man måste också som proffesionellt företag lägga större vikt vid etiska problem som kan uppstå vid testning.

Läseseminarie 2

I kapitel 11 står det om mest om prototypen och fördelar och nackdelar med olika sorters prototyper, t.ex. skillnaden mellan en low fidelity prototyp och en high fidelity prototyp. Low fidelity är en prototyp som är långt ifrån den slutgiltiga produkten, men som går snabbt och billigt att utveckla(t.ex. en ritning på ett papper) medan en high fidelity prototyp är väldigt lik den slutgiltiga produkten. Hittills i kursen är vår enda prototyp bara en pappersprototyp, och det skulle bli svårt att få ihop en bra high fidelity prototyp av de system vi har tänkt oss på den tid vi har.

Det står också om storyboarding vilket vi redan har lite av i form av att våran pappersprototyp visar hur vi tänkte att en användare skulle kunna använda webappen vi tänkt ut. Storyboarding känns som ett bra sätt att påbörja en designprocess, genom att t.ex. utgå från scenarion som vi redan har tänkt ut där det uppstår ett problem, och sedan försöka passa in en lösning på problemet i scenariot.

I de andra kapitlen står det om utvärdering. Just nu är det kanske lite tidigt för oss att gå ut och få respons på våran prototyp från användare. Vi måste först bestämma ett mål med projektet, och därifrån utforma utvärderingen. Det verkar troligast att vår utvärdering kommer vara i form av intervjuer med folk från målgruppen där vi visar prototypen och får deras åsikter om den.

Om det här skulle göras professionellt skulle man förhoppningsvis ha tid till att göra fler iterationer och utvärderingar med större grupper av användare för att få mer resultat att utveckla produkten ifrån, och även göra high fidelity prototyper.

Läseseminare 2

I kapitel 11 diskuteras det om prototyp. En prototyp är någon slags yttring av design som intressenter kan interagera med. Det kan vara allt ifrån en pappers baserad storyboard till någon komplex mjukvara. En prototyp är ett hjälpmedel för designers. Det kan vara bra hjälp när man diskuterar idéer med intressenter eller utförska olika designer. Det finns två olika typer av prototyper. Dels produkt prototyp dels service prototyp. Sedan finns det även två olika grenar av prototyper. Den första är  låg noggrannhets prototyping vilket går ut på att göra en prototyp som inte är tänkt att lika den slutgiltiga produkten. Den andra är hög noggrannhets prototyping vilket går ut på att ha en prototyp som är tänkt att likna den slutgiltiga produkten väldigt mycket. Dessa två har olika fördelar och nackdelar. I vårt projekt för vi en prototyp med låg noggrannhet, med hjälp av papper. Fördelen med denna i jämförelse med en prototyp med hög noggrannhet är att denna tar mindre tid och mindre resurser, vilket är två saker vi inte har jättemycket av.

När man ska göra en utvärdering kan man följa mallen DECIDE. DECIDE består av sex steg, som man bör göra. Först och främst bör man bestämma målen med utvärderingen, för att sedan kunna gå vidare med vilka frågor utvärderingen ska besvara. I vår grupp har vi inte gjort något av dessa två steg än. Därför kan det också vara svårt att bestämma vilken metod som lämpar sig bäst.

Inom den här kursens tidsram skulle vi kunna intervjua vår målgrupp på plats i museet och höra vad de tycker. Det vore antagligen det mest realistiska. Det kräver inte mycket resurser, vilket är bra då vi inte har speciellt mycket resurser att tillgå. Vi kan då få kritik från vår målgrupp, vad de tycker verkar bra respektive dåligt. Med denna data kan vi sedan arbeta vidare med och försöka utveckla produkten ännu mer. Eventuellt skulle vi kanske kunna hinna göra en till omgång intervjuer. Jag tror inte att en prototyp med hög noggrannhet skulle passa vårt projekt speciellt bra.  

En mer professionell utvärderingsplan skulle kunna använda sig av till exempel experiment för att kunna testa om produkten uppfyller de krav som det är tänkt att den ska uppfylla. Då kan man har mer tid och resurser och kan upprepa försök. En fördel med denna är att det är lättare att göra observationer. I en professionell utvärderingsplan skulle de kunna kombinera flera sorters utvärderingar också.

Nästa steg för oss är först och främst att fortsätta med våra pappersbaserade prototyper och fundera på vad för mål vi vill ha med en utvärdering.

Läseseminarie 2

Prototyping är en viktig del av en designprocess, och det kan ske på många olika sätt. Rent generellt kan man dela upp prototyping i low-fidelity prototyp och high-fidelity prototyp. Low-fidelity betyder helt enkelt att man gör någon typ av prototyp som är långt ifrån det färdiga resultatet, och poängen är att det ska gå snabbt och enkelt, samt lätt att eventuellt ändra saker i sin prototyp. High-fidelity är då tvärtom, alltså någonting nära sitt slutresultat. Det är bra av anledningen att det ger en bättre bild på hur slutresultatet kan se ut men problemet är att det är svårare och tar längre tid än low-fidelity.

Vi har använt oss av en sk. paper prototyp, som är en typ av low-fidelity prototyp. Detta gjorde vi för att det var enkelt och snabbt, samt att man kan få en ganska bra bild av vårt slutresultat: hemsidan. Ett annat sätt att gör det på skulle vara storyboarding. Storyboarding betyder att man skapar små historier som förklarar hur sin produkt kan användas. Storyboarding är ett bra alternativ till pappersprototypen eftersom man får en bra bild av hur användaren vill ha slutprodukten. Storyboarding ger däremot inte en särskilt detaljerad prototyp där man ser exakt hur slutprodukten kommer se ut, bara vad den ska uppfylla.

Ytterligare ett alternativ är ju att faktiskt göra en hemsida som prototyp. Denna form av high-fidelity prototyp skulle kunna vara bra att göra för att få en bild av hur hemsidan kan se ut. Låt t.ex säga att ingen i vår grupp är speciellt bra på webdesign. Då kommer vår hemsida kanske aldrig bli särskilt snygg, men om man gör en prototyp-hemsida så kan man märka detta problemet snabbt och åtgärda det.

Om man gör bra prototyper kommer man kunna använda dom för att sätta upp bra mål till vårt projekt. Det är viktigt att sätta bra mål eftersom det är utifrån dom vi senare kommer utvärdera vårt projekt. Utvärderingen av projektet bör ske hela tiden i större eller mindre utsträckning. Om man stött på ett problem som inte går att lösa så vill man veta om det så fort som möjligt. Dessutom hjälper utvärderingen till att förbättra prototypen. Ett sätt att göra detta på är att intervjua vår målgrupp. På så sätt kan vi få input och idéer på vad som funkar och vad som inte funkar.

Jag tror att detta är ett ganska professionellt sätt att jobba med och utvärdera sin prototyp. Skillnaden kanske är att allt görs i större utsträckning, och att man har bättre verktyg att utföra sina utvärderingar.

Läseseminarie 2

Designprocessen som vi håller på med baserar sig på en low-fidelity prototyper, d.v.s en ”pappers prototyp” metoden. Den metoden känns lättast att arbeta med, med tanke på att vi inte har några klara mål för vår design projekt. Vi skulle kunna göra en high-fidelity prototyp för en av våra low-fidelity prototyper, d.v.s en av våra hemsidor. En sådan high-fidelity skulle vi kunna gör med de kunskaperna vi besitter. Nackdelen med det är att det tar mycket längre tid med att skapa en sådan prototyp, vilken vi inte har. Att göra en high-fidelity prototyp på den andra low-fidelityn skulle vara jätte svårt eller inte möjligt, detta är på grund ut av att mycket att tekniken den baserar dig på antingen inte finns eller är väldigt avancerad.

Storyboarding som i boken är en annan low-fidelity metod vi skulle kunna använda till båda prototyperna. Storyboarding är att du skapar små historier som visar hur prototypen skulle användas om den fanns på riktigt. Storyboarding känns som en bra metod som vi skulle kunna använda oss av senare i processen om vi skulle ”köra” professionellt, för båda våra low-fidelity prototyper har redan en varsin historia. På det sättet skulle vi kunna hitta specifika ”saker” som visade sig inte fungera och fixa dem eller ta bort dem.

Personligen tycker jag att storyboarding är en bra metod till designprocessen, men designprocessen kommer bli svårt om man enbart har det att utgår ifrån. Den är bra för de visar hur ”saken” skulle kunna användas och hur den skulle kunna se ut. Men eftersom att den inte blir en ”sak” man skulle kunna känna på och ta på gör att den blir lite svårare att fortsätta därifrån.

Utvärdering som är ett kommande moment, kan vi inte göra just nu med tanke på att vi inte har några klara mål än bara prototyper och idéer. Men efter att vi alla har gemensamt kommit fram till något bra så kan vi börja fundera på hur ”saken” bör utformas. Så specifika frågor bör vi utforma och sedan hitta en lämplig metod utifrån frågorna. Jag tycker att det skulle var lättast och vi tar med oss en prototyp och visar den till vår fokusgrupp och frågar användarna vad med tycker om prototypen. Sen är det bara att analysera den insamlade datan och tolka det för att kunna utvärdera projektet.

Om man skulle jämföra vårt projekt med en professionell så skulle deras projekt vara mycket mer utförligt. Dem skulle säker ha itererat flera gånger, d.v.s gjort något moment flera gånger, använda flera metoder och kommit fram med bättre prototyper. Samt ha större grupper och mer material till att analysera och utvärdera. Enkelt sagt så skulle dem kanske göra allt mer storskaligt än våran.

Läseseminarie 2

I vår designprocess använde vi oss av papper och penna för att rita upp vår prototyp, dvs. paper prototyping. En annan metod vi hade kunnat vara att faktiskt skapa det vi ritade. Detta hade kunnat fungera för en av de två prototyper vi i gruppen gjort. Det som det skulle kunna fungera för är den mobilhemsida som vi ritade upp på papper. En hemsida är för det mesta inte allt för svår att göra. Nackdelen skulle vara att denna high-fidelity prototyp skulle ta mycket mer tid att göra jämfört med pappersprototypen. Denna metod skulle heller inte fungera bra för den andra prototypen vi skapade på papper eftersom den byggde på sådan som ännu inte finns.

Ett annat alternativ till pappersprototypmetoden skulle kunna vara storyboarding, alltså skapa små historier om hur sakerna skulle användas. För båda våra prototyper fanns en idéer om hur produkten eller tjänsten skulle användas och därmed fanns redan historierna. Man skulle då kunnat rita upp detta och på så sätt lätt kunnat identifiera vad som skulle kunnat tänkas behövas för att skapa något lyckat. Jag anser tyvärr att det skulle bli ganska svårt att nyttja endast storyboarding för att utveckla något, men det belyser ändå på ett bra sätt hur produkten skulle kunna användas, vad för funktioner den bör ha och hur man bör utforma den. Eftersom det inte blir en "sak" som man kan titta på känner jag att det skulle bli svårt att fortsätta endast utifrån historian.

För att utvärdera vårt projekt måste vi till att börja med bestämma vad vi har för mål, dvs. till att börja med på något sätt bestämma vad det är vi ska göra. Detta gör vi genom prototyper och idéer för att tillslut gemensamt komma fram till något bra. Därefter måste vi fråga oss själva hur en sådan produkt eller tjänst bör utformas, lite mer specifika frågor beroende på vad vi bestämmer oss för. Vilken metod vi använder oss av för att besvara frågorna beror såklart på vad det är för frågor vi har, men jag skulle kunna tänka mig att någon forma av intervju med den tänkta målgruppen samtidigt som vi visar upp en prototyp skulle kunna passa. Vi får då fram vad som de tycker verkar bra respektive mindre bra. Utifrån detta kan vi gå vidare med att lösa de problem och förbättra mindre bra egenskaper som framkommer under processen. Slutligen får vi samla ihop allt vi fått ihop, intryck, data och intervjusvar, och tolka och analysera för att kunna utvärdera projektet.

Flera av de saker som nämndes ovan kommer vi att behöva göra om flera gånger, iterera över. Till exempel kan man behöva göra om intervjuer om vi genom tidigare intervjuer kommer fram till något som gör att vi ändrar projektet.

Skillnaden mellan detta och något som skulle göras professionellt är troligtvis att man gör detta mer utförligt när man göra det professionellt. Man kan till exempel iterera fler gånger, använda fler metoder för att utvärdera och genomföra dessa på större grupper, annars är nog upplägget i stort sett detsamma. 

Prototype 2 (BE WILD)

Prototype 1

Lista med funktioner

Skala 1-10 med hur viktig funktionen är, 1 betyder onödig och 10 betyder vital.

Funktion	Max	Greta
Scenario 1
Lättförstådd hemsida	4	8
Tydlig karta	2	9
Lättfunnen adress	7	4
Länk till navigeringstjänst (google maps)	6	8
Vägbeskrivning från nuvarande plats	1	10
Möjlighet att dela plats	9	2
Scenario 2
Navigeringsmarkörer	1	7
Tydlig informationspresentation	7	3
Visuell (lite text) informationspresentation	8	4
Smidigt integrerad och "osynlig" teknik	1	9
Tekniska inslag	9	1
Lättförstådda och utförliga hjälpguider	1	9
"Fräsch" interaktion	5	10
Naturlig och självklart hur teknik och dyl. fungerar	3	10

Scenario 2 - Besök av vikingautställningen.

Max:

Max är stressad på jobbet och känner att han behöver slappna av. Barnen bor hos deras mamma den här veckan så Max väljer att åka till historiska museet. Han tycker om historia, och museet har dessutom mycket interaktiv teknik som han också är intresserad av. Just idag hamnar Max extra länge på vikingautställningen, mycket på grund av hur bra den interaktiva tekniken är använd på just denna utställning. Det finns bland annat hörlurar man kan lyssna ur och projektor som visar film.

Greta:
Greta går runt på stan med en väninna. När de går förbi historiska museet väljer dom att gå in för att ta en fika. Efter att dom fikat går dom runt på museets utställningar. På vikingautställningen börjar Greta störa sig på all interaktiv teknik. Istället för att kunna tänka in sig i hur man hade det på vikingatiden tycker hon att hon överröstas med teknik (som ju inte fanns på vikingatiden). Hon känner sig obekväm med tekniken och vågar inte riktigt testa allt av rädsla att hon ska göra någonting fel.

Scenario 1 - Hitta till museet

Greta

Greta har bestämt med en vän från syjuntan att de ska gå på historiska muséet idag. Greta har inte något vidare intresse för muséer och vet inte vart historiska ligger, och vill därför kolla upp det på sin surfplatta. Hon söker på “historiska museet” och hittar snabbt hemsidan. På första sidan ser hon en liten handmålad karta och muséets address. Tyvärr visar kartan bara ett litet område runt muséet, vilket upprör Greta eftersom hon hade räknat med en fullständig vägbeskrivning. Greta har ingen erfarenhet med tjänster som google maps och tänker därför inte på att söka på addressen, utan börjar istället slå i kartboken. När hon fortfarande inte får klarhet i situationen ringer hon sin man och frågar om han har någon aning om vart det ligger. Efter många om och men har hon antecknat hur hon ska ta sig dit på en papperslapp som hon har med sig i handväskan. Eftersom det tog sån tid att hitta dit blir hon försenad och hon har ingen positiv inställning till muséet när hon kommer dit.

Max

Max har sett reklam för en ny utställning på historiska vilket han tycker låter kul. Han ser det också som en möjlighet att få vara med sina barn. Själv har han varit många gånger på muséet på grund av sitt personliga intresse, men för att hjälpa barnen att hitta dit vill han ge dem en vägbeskrivning från deras gymnasie. Han har aldrig lagt gatuaddressen på minnet, så han googlar “historiska museet”. Direkt dyker en karta upp, där han sedan lägger till gymnasiets address och får en länk som han skickar via ett chattprogram till barnen.

Transkribering av intervju

Jag intervjuade ett medelålders par som gick runt med hörlurar.

Jag: "Jag undrar hur du, eller ni, upplever hur tekniken här fungerar."
Mannen: "Fungerar alldelsess utmärkt tycker jag."
Jag:"Eh, så har ni liksom förstått den utan att ni behöver nån hjälp eller så?"

Kvinnan:"Det är en sak som är konstig det är när det sägs att man ska använda framåtpilen det vet inte vi.."
Mannen:"Den är längst upp"

Jag:"Ok..."

Kvinnan:"Längst upp aha"

Jag:"Hur upplever ni alla dom andra teknikelementen som finns till exempel pekskärmar och videos som spelas upp?"

Kvinnan:"Vi har itne sett några pekskärmar eller video ännu men sånt som spelas upp är ju bra"

Jag:"Ja det finns där borta på vikinga-avdelningen"

Kvinnan:"Vi började med..."
Jag:"Ok men skulle ni vilja se mer sånt? Mer interaktiva medel, till exempel istället för såna här grejjer *pekar på en skyllt* skulle det va en skärm kanske som man kunde peka på och få fram information"

Kvinnan:"Jag tycker det e bra..."

Mannen:"Det finns ganska mycket här" syftar på hörlurarna+skanner

Jag:"Ja dom där verkar väldigt bra"

Kvinnan:"Nej jag tycker det e bra såhär"

Jag:"Ok ah men det var typ det"

Kvinnan:"Det var fel svar det hehe"

State of the art analysis

På historiska muséet fanns det flera olika tekniska interaktiva medel. Man kunde till exempel hyra hörlurar som med hjälp av en liten handhållen skanner kunde läsa upp information om föremål i montrarna. Man skannade då av en liten svart pryl vid monterna och man fick höra mer om föremålen. Enligt intervju upplevdes denna teknik som något mycket bra. Fördelar med denna teknik är att man slipper stå still och trängas vid en text och man kan gå runt eller sätta sig istället. Det hjälper också för folk som har svårt att läsa eller komma ihåg.

Vid ingången/utgången av vikinga-avdelningen fanns det en touchskärm. Denna skärm användes för att ta input från gästerna efter att man har varit på utsällningen. Touchskärmen stog på en piedestal och bredvid skärmen fanns det en skylt där det stog att dom ville ha besökarnas feedback. Skärmen presenterade en inloggningsruta för att sedan ta en till en ruta där man kunde fylla i sin feedback. Skärmen uppfyllde det den var tänkt att göra men man var tvungen att skriva in ett användarnamn och lösenord varje gång man skulle ge feedback, detta var något som jag upplevde som väldigt onödigt och jobbigt. Lösenordet var inte svårt att skriva men för vissa kanske det är jobbigt att skriva text på en touchpad. Det hade nog varit bättre med bara kryssfrågor och att man skulle slippa skriva in ett lösenord.

Dessa två tekniker uppfyller det dom ska men har vissa brister som skulle kunna åtgärdas och göras bättre. För övrigt fanns det andra saker som till exempel datorskärmar som man kunde interagera med och se saker på muséet. Dessa gav någon sorts överblick till hur utställningen är upplagd, nackdelen var att den inte var uppdaterad så utställningen såg inte alls ut som den var presenterad på skärmen.

Intervju från historiska museet den 14/2

Jag intervjuade en man som var någonstans i åldern 40-50 år. Mannen var väldigt historieintresserad och det var första gången han var på historiska museet. Han hade inte speciellt mycket tid på museet och skulle försöka hinna med hela utställningen.

Mannen var inte intresserad av de tekniska hjälpmedlen som fanns att tillgå runtomkring museet. Det framgick att han ansåg att det kanske var mer intressant om man kanske hade varit där tidigare eller hade mer tid än vad han hade. Han hade även missat att det fanns hörlurar som man kunde få tillgång till vid ingången. Om det var på grund av att det var dåligt skyltat/informerat är oklart.

Han skulle även vilja se att det var enklare att se vad som hörde till vad i montrarna och deras respektive skyltar. Annars hade han inga ideer eller lösningar på teknik som skulle kunna eller redan används.

Då han inte var speciellt intresserad av tekniken eller att använda den så fanns det inte så mycket mer att tillägga till intervjun. Han verkade dock inte vara negativt inställd till teknik på museeum.

Transkribering
Jag: Varför kom du hit till historiska museet?
Person: Historieintresserad.

Jag: Du ville bara lära dig mer om historia?
Person: Aa det var det, jag har inte varit hit förut, intressant att se.

Jag: Finns det några tekniska saker du har tänkt på eller lagt märke till.
Person: Nej det har jag inte.

Jag: Inget som du har tänkt på, några skärmar?
Person: Något tekniskt såhär runtom, nått speciellt, nej det har jag inte tänkt på.

Jag: Det finns ju bland annat sådana här skärmar.
Person: Nää jag tittar inte på dem, jag har bara tittat in i utställningen, har inte rört några knappar eller något. Det är säkert intressant om man har mycket tid och har varit här många gånger, tror jag.

Jag: Är du här en liten stund, eller ska du gå genom hela utställningen?
Person: Jag tänkte försöka gå runt här, har två timmar på mig, skumma över hela.

Jag: Har du varit på många andra museeum?
Person: Nej inte så många, det är långt mellan gångerna.

Jag: Är det något tekniskt du saknar, som du kanske har sett på något annat museeum?
Person: nej, nej det är det ju inte.
Om man säger, det som jag kanske har lite svårt med att kolla montern, att det är dåligt uppmärkt. Jag tycker det är svårt att se i vilken monter man ska titta i, det börjar jag irra på ibland. Men just tekniskt så är det fint, jag tycker det är fint och har inget att invända.
Jag förstår ju vad du är ute efter om vad man kan förbättra och så, men jag har inga bra ideer.

Jag: Har du någonsin använt sådana där hörlurar som de har här?
Personen: Nej såg folk som gick omkring med det, men de missade jag, ja det hade varit intressant, skulle nog haft det.

Persona

Persona – Max, 41 år

Max är från Kalmar, men har flyttat till Stockholm för sitt arbete för 18 år sedan. Han är skild och bor i en lägenhet på söder. Han har två barn där ena dottern är 18 och sonen är 16 år. Max jobbar med reklam och har ett speciellt intresse för historia och teknik.

Max hade en tuff barndom efter att hans pappa lämnade familjen då han var 12 år. Efter några år som tonårsrebell började Max styra upp sitt liv då han träffade sin nu frånskilda fru vid 19 års ålder. På grund av dyslexi var Max aldrig särskilt duktig i skolan men han klarade av gymnasiet. Direkt efter skolan började han jobba med diverse jobb, innan han vid 22 års ålder skadade ryggen i samband med arbete. Ett år senare flyttade han till Stockholm och fick även sin dotter och två år senare fick han sin son.

Persona – Greta, 58 år

Greta är 58 år och bor i en stor femma på kungsholmen med sin man Karl och sin katt Gustav. Karl tjänar mycket pengar så Greta valde att förtidspensionera sig för ett år sedan. Hon har inga barn men mycket av hennes fritid spenderas på promenader i staden och med sina väninnor, hon går även på syjunta varje söndag kväll.

Greta har höga krav på allt i sin omgivning, sina vänner, kläder och allt hon får betala för. Hon tycker också att mycket av dagens teknik är för krånglig och irriterar sig ofta över det, hon håller sig helst till tv:n, radion och en enkel mobiltelefon.

State of the art analysis

Under besöket på Historiska museet hittade vi flera olika interaktiva tekniker, bland annat fanns det utplacerat flera touch-skärmar, ofta en i varje rum, som beskrev föremålen i rummet. Gränssnittet på skärmen var mycket enkelt upplagt, ett par spalter med text, ofta en bild och sedan en liten menyrad längst ned med knappar för att bläddra. Man kunde även bläddra och scrolla genom att dra med fingrarna överskärmen vilket var väldigt intuitivt för den rutinerade smartphoneanvändaren.

Dessa tycker jag dock inte var utnyttjade till sin fulla potential, i ett rum med kanske 40-100 olika föremål så fanns endast en skärm som bara visade information om kanske 10 av dem, resten av föremålen hade väldigt lite eller ingen alls information om sig vilket gjorde flera besökare förvirrade. Det var t.o.m. så att man inte riktigt förstod att dessa skärmar hängde ihop med föremålen eftersom att de kunde vara placerade på andra sidan rummet av en monter.

För att lösa detta hade man till och börja med hade man kunnat sätta skärmarna närmare, och helst bredvid eller på montrarna så man förstod att de hängde ihop. Detta betyder också att de hade behövt ha flera skärmar för att ha någon slags information om varje föremål. Det kan ses som ett problem att ha så pass många skärmar, men eftersom att dessa endast borde vara en ersättning för det annars nödvändiga lilla uppslagsverk som skulle behövas för att täcka alla föremål bör det inte ses som ett större problem.

Hade man då lagt större vikt på skärmarna och mindre på de (redan ytterst få) texter som fanns om föremålen så hade en liten introduktion till skärmarna kanske ansätts vara nödvändig, detta hade man dock lätt kunnat göra med ett bättre anpassat gränssnitt som t.ex. hade en "hjälp"'-knapp för de som inte var så vana vid touchskärmar sedan tidigare.

State-Of-The-Art Analys

På historiska museet så finns det väldigt mycket med interaktiv teknik. Det som jag kommer att analysera är museet i helhet, då det finns mycket med interaktiv teknik. Den interaktiva tekniken som finns i museet är allt från simpla touch tablet med enkel informativ text till lite mer avancerad ljud baserad information med hjälp av deras headset-verktyg.

De interaktiva tekniken som finns mest utsprid på museet är små svarta dosor som är till deras ljud baserade informationssystem. Den fungerar på ett väldigt simpelt och effektivt sätt. Du betalar för ett headset-verktyg vid receptionen som är en ett headset kopplad till en fjärrkontroll och med kontrollen riktar du den till dosan och tycker på en knapp för att få informationen.

Informationen som dosorna erbjuder är dock inte så passande i alla fall, enligt en av intervju personerna. Hon säger att informationen som man får dosorna handlar lite runt om kring tiden, men inte mer om objektet som dosan ligger vid. Men tekniken i helhet är bra då det hjälper vissa människor med t.ex. dyslexi eller liknande för att lära sig saker. Tekniken kan utvecklas för att ge en bättre upplevelse om man vill göra det.

En annan interaktiv teknik som finns är små tablets som finns utplacerade lite överallt. Dem ger dig information om rummet du befinner dig i eller om objekt i rummet. Den är ett bra exempel på hållbar teknik då det enkelt kan ändra om rummet ändras. Genom att lägga till slides eller lägga till information på nya utställningar så kan tekniken förnyas lätt.

Utöver de två interaktiva teknikerna, så finns det projektorer med informativ film, samt stationer med små hörlurar med information om diverse saker. Så det finns gott om interaktiv teknik på historiska museet och allt har en bra användning till olika saker. Men det finns också plats för förbättring om man så vill det, speciellt till ljud baserade informationssystemet.

Transkribering från intervju

Felix Q: Då undrar vi bara liksom, är det något speciellt som ni har tyckt här har varit bra. Tillexempel du använda dem här hörlurarna.

Person 1: Det är jättebra för att hon (person 2) tillexempel har dåligt minne och svårt att koncentrera sig och gillar inte att läsa fakta. Så och om hon får höra det så kommer inte ihåg det och för mig så gör jag samma sak för det är roligare att lyssna än att läsa.

Felix Q: Okej, men jag hörde att, viste vare ni som sa, jag över hörde lite bara att det var så dåligt att det inte stod så mycket om något föremål.

Person 1: Jaa… Vi ville ju läsa om föremålen och det står ju siffror men vi kunde inte hitta någon info text någonstans lixom.

Person 2: Dem säger inte så mycket är heller

Person 1: Det är jätte konstigt, att numrera men man hittar ingen information någonstans. För på alla andra museum kan man hitta en ”etta” och läsa om vad det är för föremål. Hänger du med?

 Felix Q: Ahh... presic.

Person 1: så det är lite konstigt.

Felix Ds: Men hur tycker ni att den här saken funkar? Funkar den bra? Ger den er den information ni vill ha eller är det för lite? Vill ni ha mer information?

Person 1: som sagt så tycker jag att de pratar för mycket om lixom, dom pratar om 1200-talet. Men vi vill ju veta mer om föremålet och det får vi ju inte.

Person 2: För mig hade det varit bättre om det finns bild eller videos. Eftersom jag har svårt att komma ihåg, så blir det lättare om det är visuellt.

Felix Ds: Lite interaktivt så du kan hitta just det objektet och information om den saken.

Person 1: Det hade varit jätte bra om man kunde koppla den där (hörlur saken) till den där (en tablet), så fick man höra om bara den där.

Person 2: men nu så är det sånna här dosor lite här och var som man tycker på. Och då får man veta lite, men inte tillräckligt mycket. Det skulle vara kul att får vet lite mer som vart dom hittade sakerna och så.

Felix Q: har ni varit där nere vid vikingadelen?

Person 2: vi har inte hunnit dit än. Vi har nyss kommit.

Person 1: och så gillar jag att det finns sånna informations filmer.

Felix Ds: Sånna som berättar om ngn specifikt?

Person 2: Ja presic.

Felix Q: Vi har sett ett par sånna där nere.

Felix Ds: Vid vikingadelen och lite annat.

Person 1: För det är lättare än lixom dom hära (tavlor med info).

Felix Q: Ni tycker inte att det stör eller något med alla hörlurar? Att man bara inne och går och lyssnar. För ibland kan man se folk bara går omkring och lyssnar… som ett fiskstim lixom, med dem där lurarna.

 Person 1: Nej, det är ganska korta saker dom säger.  Det är inte så himla långt och plus om det skulle vara att t.ex. högtalare. Då skulle det inte gå för mig alls om jag står här och något där hörs hit. Så skulle jag inte kunna ta in något.

Person 2: Det är synd att man inte kan pausa, för om det är något intressant, så vill man tänkta över det och då går det inte att paus.

Felix Ds: Det skulle vara bra att ha, en start/paus knapp.

Person 1: Och spola.

Felix Ds: Ja för annars måste man lyssna på allt igen och du vill ta om något.

Person 2: Plus om hon vill säga något om det dom sa, så går det inte för jag har koncentrationssvårigheter, så måste hon vänta.

Person 1: Jag vet att jag måste vänta, så en paus vore jätte bra att ha.

Person 2: Det tar en stund för mig att koppla på inge, så då kan jag ha missat en del.

Felix Q: jag förstår, jag förstår.

Felix Ds: Tycker ni att sånna där (en tablet) skulle vara bra om man hade en vid varje skåp med nummer, så man skulle kunna hitta information om varje objekt?

Person 2: hmm… Det vore bra om man kunde koppla den här (hörlur grejen) till den. För en grej, nu igen med mina svårigheter, så läser jag inte så snabbt som henne (person 1), så ibland får hon läsa till mig.

Felix Q: det är inget annat, ni tycker är speciellt här med tekniken här?

Felix Ds: Är det något som ni skulle vilja ha här, något specifik?

Felix Q: För det verkar som att ni har varit på andra museum, är det något som dem har som ni tycker är bättre?

Person 1: Asså dem här (hörlur grejen) har vi använt tidigare.

Felix Ds: Så dem finns i andra museum också?

Person 2: ja.

Person 1: Men minns du på museet på Nya Zeeland då man fick hörlurar och så gick guiden och pratade om varje objekt. Men det var bara gruppen som hörde vad hon sa.

Felix Q: Aha, så det inte störde andra grupper.

Person 1: Och då var det bättre, för så kunde man fråga grejer om man undrade något.

Felix Ds: Det är en ganska bra idé om man ska ha grupp guide. Då blir det väldigt selektiv så bara ni som det rör hör bäst.

Person 2: Mmm… precis. Plus så kunde jag stå där borta och kolla på något helt annat. Medan hon snackade om något.

Person 1: Och jag som alltid vill fråga om saker, kunde står längst fram och fråga.

Felix Q: Då känner jag att vi har fått…

Felix Ds: Det här räcker jätte bra. Tack för intervjun

Felix Q: Tack för intervjun.

State of the art analys

Historiska muséet hade mycket interaktiv teknik, så det fanns mycket att välja på. Jag har valt att skriva en analys om en specifik utställning på muséet. Utställningen arkeoteket är barnanpassat och går ut på att lära barnen om arkeologi. Det fanns en del interaktiv teknik på denna utställning och det är denna som jag kommer analysera.

Arkeoteket är bra anspassat till barn på det sättet att det finns mycket att göra. Man kan bland annat gräva efter fynd. Det är också bra anpassat efter barn på så sätt att man istället för tavlor med skriven text har tv-apparater. Barnen får öppna luckor för att se på tv:n, och när luckan öppnas startar ett videoklipp med ljud igång. För mig var det väldigt störande att behöva lyssna på tv:ns ljud så fort någon öppnade luckan, men för ett barn kan jag tänka mig att det bara är kul.

Något som inte är särkilt bra är datorskärmar som finns på utställningen. Det finns en mus och tre knappar som man kan styra det som sker på skärmarna. Problemet är att det inte framgår på något sätt vad dessa skärmar ska visa eller vad de olika knapparna gör. Jag tror inte att många barn har tillräckligt med tålamod att sitta och försöka förstå sig på hur datorn fungerar. Dessutom fungerade inte alla skärmar när jag var där.

Vår målgrupp är medelålders människor, och dessa har ofta barn. Arkeoteket erbjuder föräldrar att kunna ta med sig sina barn till muséum utan att det blir tjat och gråt. Detta är självklart väldigt bra men det som kan vara problemet är att Arkeoteket inte alls är anpassat för äldre. När jag själv gick runt på utställningen så fanns det ingen intressant fakta som jag som vuxen hade kunnat njuta av. Det hade varit perfekt om både vuxna och barn kunde få ut någonting av utställningen.

Transkribering av intervju

Jag förstår inte riktigt om det är tanken att jag ska sammanfatta min intervju eller transkribera den. Här är iaf transkriberingen av min intervju:

Under förra veckan var vi i gruppen på historiska muséet för att undersöka hur museet jobbar med teknik samt att intervjua besökare. Målet med intervjuerna var att ta reda på vad besökarna tycker om museets tekniska lösningar, vad de tycker om och vad som kan göras bättre. Jag stötte på ett medelålders(+)par som gick med på att bli intervjuade av mig.

(M = Mannen, K = Kvinnan)

Vad för er hit?

K - Vi är båda lediga idag så vi tänkte åka runt lite i stan.

M - Och jag tycker om historia.

Brukar ni komma hit?

M - Nej brukar brukar vi väl inte, men vi har varit här förut. Senast för några år sedan.

Okej för jag undersöker hur tekniken på muséet upplevs av besökare, har ni märkt någon skillnad sedan ni var här sist?

M - Nej det var så länge sen, det minns jag inte.

Vad tycker ni nu då?

M - Menar du pekskärmarna och sånt då eller..?

Jag precis, och det här skanningssystemet med hörlurar etc.

K - Vi har inte använt oss av det. Jag tycker inte att pekskärmarna och all den här fina tekniken tillför så mycket.

M - Nej allting finns ju ändå skrivet på skyltar. Förstår inte varför man behöver ha pekskärmarna också.

K - Det kan ju vara bra såklart, med teknik alltså. Men här tillför det inte så mycket.

Tycker ni att man ska ta bort överflödig teknik eller förbättra den?

M - Jag vet inte riktigt, förbättra kanske.

Har ni några specifika förslag på vad som kan förbättras?

M - Nej.

K - Nej tyvärr.

Har ni använt er av någon sorts teknik för att hitta hit? Typ internet eller nån app?

K - Ja jag var inne på museets hemsida tidigare idag för att leta upp adressen.

Hur upplevde du hemsidan?

K - Det tänkte jag inte på. Den var väl bra. Jag minns faktiskt inte riktigt.

Okej. Jag har själv funderat på en grej. Vad tycker ni om idéen att installera små radiostyrda leksakshelikoptrar på muséet som besökarna kan använda sig av för att kunna ta sig runt muséet utan att behöva fysiskt röra sig?

M - Haha det låter ju som en fantastisk idé, ordnar du det?

(Det kan ha funnits ironi i hans röst…)

State of the art analysis

På Historiska museet fanns förvånansvärt mycket interaktiv teknik för att försöka förbättra upplevelsen för besökarna. En av dessa tekniska lösningar var att de hade ställt upp en dator med den mus inne på vikingautställningen. Denna dator körde ett system som gjorde att man bland annat som besökare kunde vandra runt på museet virtuellt, läsa och lyssna på extra information om föremål, se på kortare videoklipp om saker från utställningen samt lyssna på en ljudguide.

Hela systemet var uppställt som ett podium riktat in mot en vägg där en skärm på cirka 24 tum satt upphängd, ganska bra om man är en grupp på cirka 2-3 personer som vill kolla tillsammans men bökigt om man är fler än så eller om man vill vara ifred.

 Det första man möttes av som användare när man anlände till systemet var, om ingen annan användare vart där innan, en meny med fyra stora rutor med bilder och förklarande text. Huvudnumret i detta system var helt klar den virtuella rundvandringen man kunde göra på museet. Man började denna genom att klicka på en av de stora rutorna i huvudmenyn. Efter att ha gjort detta kommer det upp en stor bild tagen från entrén till vikingautställningen. Till höger om bilden finns det en lista med utvalda höjdpunkter från utställningen, som en snabbmeny. Under detta fanns en ruta med förklarande text och därunder snabbknappar med "Huvudmeny" och "Avsluta".

För att navigera sig runt klickar man helt enkelt på utvalda områden på bilden. Dessa områden är inte markerade och man får helt enkelt leta sig fram till var man kan klicka för att göra något. Områdena satt inte heller alltid där man helst skulle vilja, för mig är det exempelvis naturligt att man klickar dit man vill och inte tar hänsyn till hur "gången" på bilden ligger.

Om man klickade sig till något av museiföremålen så kunde man få detaljerad text om enskilda föremål , denna kunde även läsas upp. Detta var bra och intressant. På detta sätt blir systemet mer anpassat till en större målgrupp.

Tyvärr fanns det några större irriterande problem. Ett av dessa var att utställningen du vandrade omkring i inte var den som fanns i verkligheten, iallafall inte längre. Systemet var troligen cirka 15 år gammalt enligt en smått tvetydig om-sida. Troligen har det inte uppdaterats alls de senaste 15 åren, vilket även syntes tydligt på designen. Designen påminde väldigt mycket om en webbsida från 90-talet.

Överlag tyckte jag att systemet fungerade bra och uppfyllde i stort sett sin funktion men skulle behöva uppdateras.