Jag intervjuade en man i 50-års åldern. Mannen var för
närvarande på besök i Stockholm från Norrland. Vad mannen för närvarande
jobbade med är okänt men det framgick att han tidigare länge hade jobbat med
att sälja Mac-datorer.
Anledningen med besöket på Historiska museet var enligt
mannen att uppleva vad Stockholm hade att bjuda på kulturmässigt. Museet var därmed
varken det första eller sista museet han hade eller skulle besöka under sin
visit i Stockholm. Han uppgav dock att han var väldigt intresserad av svensk
historia och uppskattade det han hittills sett på museet.
När jag stötte på mannen var han precis på väg ut från ett
av rummen på museet som innehöll förhållandevis lite interaktiv teknik. Det
rummet hade att erbjuda var skärmar med information, projektorer som förstärkte
stämningen där man befann sig, "stationer" för de med ljudguide samt
små luckor som lät och visade upp boskaps- och sällskapsdjur från tiden. Av
detta hade mannen endast "använt" projektorerna och
informationsskärmarna. Ljudguide kände han var lite överflödigt och störande
eftersom det alltid fanns tavlor eller skärmar med information vid montrarna.
Luckorna var mer riktade mot barn och utelämnades ur intervjun.
Skärmarna och projektorerna, som mannen refererade till som
multimedian, uppskattades men mannen poängterade att det inte behövdes mer. Han
tyckte att det var viktigt med en sammanhängande, nästan kronologiskt
strömlinjeformad, upplevelse när han besökte museum. Han tyckte inte om när
saker och ting hamnade utanför kontexten, kändes krystade. Därför tyckte han
att man inte skulle trycka in alltför mycket störande teknik på
utställningarna.
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att det mannen
skulle vilja ha på ett museum är teknik som inte står ut och stör för mycket,
en strömlinjeformad upplevelse helt enkelt.
No comments:
Post a Comment